#90 - onsdagsbilder.
Publicerad
#82 - torsdagstankar.
Publicerad
God morgon!
Det var ett tag sedan som jag skrev här. Det är mycket som har hänt och det mesta är positivt. :-) Jag gjorde ett medvetet val och fokuserade inte lika mycket på fotofirman i år, men från och med november kommer jag att ta tag i det på fullaste allvar och även ändra mina bröllopspaket och göra de mer "tillgängliga" för de som kanske har en tunnare plånbok men som ändå vill kunna ha vackra, tidlösa bilder från sin speciella dag. :-)
Efter jobbet idag ska jag hälsa på lill-vovven Metalica, som numera bor hos mina föräldrar tillsammans med deras hund. Toni bor hos mig och katten Sugar, men eftersom min mors hund är sjuk och behöver sällskap så passade det bra att Metalica bor där tillfälligt. Jag brukar hälsa på henne och även ta ut henne på promenader, vilket hon tycks uppskatta högt. Jag saknar min lilla tjej varje dag. ❤
Ska se om jag inte kan plåta henne lite nu i helgen när jag hälsar på henne återigen (såvida det inte är alltför sent på söndag; är uppbokad fredag-söndag). Hon har börjat bli vit kring nosen, lilla gumman. Vill ta så många bilder jag bara kan på henne nu när det är höst och löven skiftar i vackra färger.
När min arbetskamrat R var på besök på jobbet häromdagen hade han tagit med sig sin dotters stora, American Akita vid namn Rocco (är osäker på stavningen). Jag blev så himla hundsjuk igen - visste inte vart jag skulle ta vägen. Givetvis började jag leta på nätet efter adoptionssidor (fastän jag är medveten om att jag inte har möjlighet att ta hand om ytterligare en hund just nu; jag betalar en himla massa försäkrings- och matkostnader varje månad för bägge hundarna samt Sugar) och hittade världens finaste renrasiga shar pei hos Hundar Utan Hem. Vilken "tur" att jag har både hanhund och katt hemma, annars tror jag att jag hade blivit med en tredje hund ganska så snabbt...!
Är det något som jag har lärt mig av Metalica, som har ganska stora drag av shar pei, så är det att de är underbara, envisa och bestämda och så otroligt kärleksfulla men utan att vara tätt inpå hela tiden (Toni däremot älskar att slänga sig över mig och kramas). De är inte alls lika förarveka som vissa bullhundar, utan har oftast bestämda åsikter, vilket ibland kan reta gallfeber på en. ;-)
Nej, nu ska jag fortsätta jobba. Ha det så gott därute, och tveka inte att höra av er om ni söker efter en fotograf som tar djurporträtt! Just nu letar jag nämligen för fulla rullar efter fler hund- och kattmodeller som jag kan utöka min portfolio med - detta betyder att jag fotar era ögonstenar gratis och att ni får 2-3 förstoringar i A4-format som tack för hjälpen!
#78: lite efter.
Publicerad
Hallå där,
Det var ett tag sedan. Det har varit fullt upp med personliga angelägenheter, husdjur, besök hos veterinär, förkylning och jobb. Jag har även fotat åt Chaplins Katthem. Har helt enkelt inte hunnit lägga upp bilder, lite rörigt. Idag var vi ute med Toni på fältet där han fick springa av sig lite.
Önskar er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år!
#67: Isabella ❤ Erik - bröllopsfotografering
Publicerad
God kväll!
Imorgon ska jag plåta heldagsbröllop igen. Jag har suttit och redigerat bilder för fulla rullar och jag känner att jag bara måste visa denna bild. Hur vackra är inte Isabella och Erik tillsammans? Kärleken mellan dem syns verkligen! Ett sådant trevligt par, så ödmjuka och positiva och alltid med ett leende på läpparna. Och platsen som vi fotade på, vilket magiskt ställe!
Jag kommer sannolikt inte hinna lägga upp fler foton förrän under nästa vecka, eftersom jag ska försöka bli klar med de flesta av föregående veckas bröllopsbilder innan det är dags att jobba på Närcon som fotograf. Kommer dessutom ha bästa Emelie, som också ska jobba på Närcon, på besök samt eventuellt besök av bästa Inger samtidigt. Så himla kul och mysigt att ha kompisar på besök för första gången på väldigt länge (mer än ett år, tror jag bestämt) så jag ska verkligen ta tillvara på det fastän jag jobbar!
Nu ska jag sätta mig framför TV:n och titta på Sherlock tillsammans med S (om han någonsin blir klar med att göra en backup av sin telefon). Benedict Cumberbatch har verkligen supersnygga ansiktsdrag, jag kan inte sluta tänka på hur bra han skulle vara som modell (helst framför min egen kamera... kändisfotograf, det låter som ett roligt yrke). Men jag får nöja mig med att fota mina hundar när de tigger hemmagjord glass istället. ;-)
Ta hand om er därute och ha en riktigt mysig helg i solen!
#46: bilder från Triple A.
Publicerad
Sjuk, smått febrig och snorig är jag, men här är en liten uppdatering nu när jag är tillbaka i Sverige.
Jag är nyss hemkommen från Spanien och känner rent spontant att jag inte har hunnit smälta alla intryck. Vet inte om jag kommer att göra ett separat inlägg där jag skriver dag för dag om min upplevelse att resa som hundeskort och fotograf, men i korta drag kan jag säga att det har varit både fantastiskt och väldigt smärtsamt. Fantastiskt att få resa och göra det jag är bäst på, nämligen att fotografera och att jobba för något som jag brinner för, i detta fall familjelösa hundar och katter. Smärtsamt att se så många stressade och ledsna hundar som borde ha egna familjer, men som folk behandlat väldigt illa och som sedan hamnat på Triple A. Personalen på Triple A är helt underbara, det går inte att uttrycka det på något annat sätt.
Jag och S har bokat en av hundarna på ena bilden som vår jourhund, och om allt går som planerat så anländer han till Sverige den 12 juni. Alla de andra hundarna på bilderna söker egna hem och det går att läsa mer om dem på AAA:s hemsida - vissa finns även på ADA:s hemsida.
Jag blev totalt förälskad i en pitbull vid namn Chuky (den bruna hanen på ena bilden) som verkligen påminde mig om Gonzi på alla sätt, men tyvärr blir det inte han som blir vår jourvovve. Han skulle med stor sannolikhet inte fungera med varken Metalica eller mina katter, och mitt hjärta blöder för honom. Jag ber och hoppas innerligt att en alldeles underbar och vänlig själ därute med mycket tid, tålamod och kärlek adopterar honom. Just dessa hundraser far så illa i Spanien och jag skulle helst se att han hamnar i t.ex. Sverige, Tyskland eller Finland.
Vet att många säger att många hundar i Sverige far illa och att vi bör ge dem hem först. Jag håller med om att hundar far illa här på hemmaplan, men jag har blivit diskriminerad förut av diverse föreningar p.g.a. Gonzis ras (eller raser) och även blivit diskriminerad av hundhem p.g.a. att 1) jag inte har ett svenskt namn, och 2) att jag ville hjälpa "muskelhundar" och då ansågs jag vara olämplig trots att jag har erfarenhet av krävande hundraser. Därför valde jag att hjälpa ADA att omplacera hundar från Spanien och jag står för mitt val - och de gör ett helt fantastiskt jobb. Bara för att hundar kommer från andra länder betyder det inte att de är mindre värda. Hundar från andra länder måste vara 100% friskförklarade innan de påbörjar sin resa till Sverige.
Det har funnits fall på andra hundhem där papper förfalskats men och även fall med hundar från andra länder som inte hade kollats upp av veterinär ordentligt. Samtidigt är inte gräset grönare på hemmaplan - min hund Gonzales fick en hel del tokigheter skrivet i sin journal, där han bland annat framstod som människoaggressiv och att detta var anledningen som gjorde att jag valde att låta honom somna in samt att det skrevs om ett ingrepp under hans kastration som jag aldrig fick information om, som gjort att jag helt tappat förtroendet och inte kommer sätta min fot på den berörda kliniken. Så misstag och felaktiga saker sker inte enbart utomlands.
Jag ska gå och kurera mig med te alldeles strax. Mitt hjärta är lite tungt då jag tänker på alla hundarna på AAA, men samtidigt ser jag och S fram emot att få hem får jourhund. Vi längtar efter vår lille Toni och hoppas att hans blodprov är okay.
Denna vecka fotar jag ett bröllop och har även en provfotografering inför ett bröllop nästa vecka. Ser verkligen fram emot detta!
#45: en promenad i grönskan.
Publicerad
Ibland mumsas det på grässtrån.
Och ibland vill man inte alls stå framför kameran.
Metalica är ganska dålig på att utföra kommandon (troligtvis beror det på mig, jag är för mjuk i mitt sätt och dessutom "känner" jag inte Metalica till 100% än, då jag bara har haft henne i fyra månader). Men hennes tålamod, det är beundransvärt.
Vi satt nog i gräset i tio minuter medan jag försökte knäppa några vettiga bilder på henne. Och givetvis hade jag glömt favoritgodiset Frolic hemma (om det nu ens kan räknas som godis), så hon var inte särdeles intresserad av att stå framför kameran. Men det gick bra ändå. Vi hann hem i tid innan det började regna, woohoo!
Jag har precis redigerat klart några bilder som eventuellt kommer dyka upp i en tidningsartikel och nu känner jag rent spontant att jag tänker ta ledigt. :)
#42: en bortglömd bild.
Publicerad
En gammal, bortglömd bild på en hund vars tassavtryck bor i mitt hjärta.
En hund som aldrig blir bortglömd.
En hund som aldrig blir bortglömd.
#40: grillning hos föräldrarna.
Publicerad
Orca var lite sur på bilden eftersom jag hade sagt åt henne att
sluta upp med att vara tjurig och grinig mot Metalica.
sluta upp med att vara tjurig och grinig mot Metalica.
Håller på att jobba för fullt med allt som ska göras men är snart på banan igen! Tänkte bara uppdatera bloggen lite snabbt.
Igår grillades det hemma hos mina föräldrar. Och givetvis blev det bara bilder på hundarna... :)
Igår grillades det hemma hos mina föräldrar. Och givetvis blev det bara bilder på hundarna... :)
Ska försöka bli klar med det mesta som behöver göras klart under morgondagen. Stresssssss... på ett bra sätt.
#38: fler på Metalica.
Publicerad
Dessa bilder var på tok för söta, så jag kände att jag borde lägga upp dem i ett separat inlägg från det föregående. Jag tröttnar aldrig på att fånga gäspande hundar - och katter - på bild!
Någonting som oftast är ganska roligt är att folk brukar reagera kring Metalica och hennes ursprung. Metalicas ras är okänd, dock vet vi att hon har shar pei och möjligtvis någon slags vallhund i sig. Shar pei sägs enligt vissa källor vara en allround-hund som funkar bra i familjer då den är otroligt lojal, men den kan vara ganska misstänksam mot främmande människor och bör socialiseras från tidig ålder för att fungera optimalt i möten med andra hundar (och människor).
När vi strosade runt tillsammans i närheten av hästar och hagar hörde jag hur en familj började diskutera och gissa vilt kring Metalicas ursprung och jag låtsades att jag inte hörde någonting eftersom jag höll på att träna Metalica i att sitta, ligga ned och försiktigt ta godis från min hand. Pappan i familjen hävdade att hon utan tvekan är en blandras men att hon övervägande är vallhund. (En annan variant som jag hört förut är att barn och ungdomar i mitt bostadsområde tycker att Metalica ser ut som en varg.) Diskussionen fortsatte ett tag, långt efter att de hade gått förbi oss och jag kunde inte undgå att dra på munnen för mig själv medan jag berömde Metalica för att hon var duktig och att hon inte rusat fram för att hälsa på främmande människor (vilket hon ofta försöker göra).
Rent generellt tycker folk om att träffa Metalica och låter henne ofta nosa på dem och i många fall vill de kela med henne. Jag undrar om de skulle tycka samma sak om de visste att hon har shar pei i sig. Shar pei är en ganska skarp ras som kräver en van hand - en ras som många inte känner till då den kommer från Kina och man ser inte många shar pei alls i Östergötland (jag har inte sett en enda).
När min älskade Gonzi fortfarande var hos oss, innan han vandrade över Regnbågsbron, var det inte många som vågade komma i närheten av oss, men av någon lustig anledning utbrast dagisbarnen i området att han var "jättesöt" och "jättegullig" och ville klappa honom (vilket jag aldrig tillät på grund av att han ogillade barn). Mitt hjärta klappar fortfarande för just den typen av hundras och jag hoppas att jag i framtiden kommer att ha en i mitt hushåll igen. Folk kommer alltid ha fördomar men det är viktigt att inte bli upprörd och ledsen och det viktigaste är att få vovven att må bra.
När min älskade Gonzi fortfarande var hos oss, innan han vandrade över Regnbågsbron, var det inte många som vågade komma i närheten av oss, men av någon lustig anledning utbrast dagisbarnen i området att han var "jättesöt" och "jättegullig" och ville klappa honom (vilket jag aldrig tillät på grund av att han ogillade barn). Mitt hjärta klappar fortfarande för just den typen av hundras och jag hoppas att jag i framtiden kommer att ha en i mitt hushåll igen. Folk kommer alltid ha fördomar men det är viktigt att inte bli upprörd och ledsen och det viktigaste är att få vovven att må bra.
Ja, ibland vandrar mina tankar hejvilt...
Nu vankas det kvällspromenad med vovvsingen.
#37: glad påsk!
Publicerad
Hoppas att ni har haft det alldeles underbart och att ni har en fortsatt härlig helg framför er! Själv har jag så många foton att redigera så det är helt galet, men jag valde faktiskt att ta helgledigt eftersom jag har insett att det skapar onödigt mycket stress att alltid vara "steget före".
Bilder som ska redigeras är: fler kattbilder på Roxie, konsertbilder med Cirkus Prütz + promobilder, konsertbilder + videointervju + konsertrecension med The Unguided, konsertbilder från förbanden i fredags, samt bilder från dagens mysiga provfotografering vid Matteus Kyrka i Norrköping. Förutom detta har jag även mitt manus som jag jobbar på och som har kommit i skymundan under några dagar, vilket har gnagt i bakhuvudet.
S har gått och dragit på sig antingen matgiftning eller magsjuka och jag har tagit hand om honom. Metalica gjorde också sitt bästa för att vara vid husses sida, som synes på bilden här ovan. :)
På tal om vovvar så funderar jag och S på att eventuellt ställa upp som jourhem för en vovve som verkligen behöver oss. Vi har mailat en omplaceringsförening om våra önskemål, och nu väntar vi bara på svar. Två hundar blir dubbelt så mycket jobb, dubbelt så många kostnader, men också dubbelt så mycket kärlek. <3 Om detta blir av så får vi hoppas att fröken Metalica också tycker att det är underbart och roligt. Lite gruff blir det säkert men det går nog att lösa. Får hoppas att katterna inte blir lika ilskna som sist när Metalica anlände.
Nu ska jag sitta och dricka min kopp te i lugn och ro och bara vara i ögonblicket. Med andra ord kommer jag inte att jobba och jag ska inte stressa angående saker som bör göras. Det får ta sin lilla tid. Nästan alla andra har ledigt nu, och det förtjänar jag också att ha. :)
#34: ett möte med Boss i hundparken.
Publicerad
Här kommer några bilder på vovven Boss, som jag träffade på i hundparken för några dagar sedan. 14 år gammal och alldeles bedårande! Detta är några väldigt snabba bilder som jag fotade och ingenting som var inplanerat. Väldigt spontant, alltså! :)
#32: en dag i hundparken.
Publicerad
Igår var jag, S och Metalica i hundparken där vi träffade Laura och hennes pojkvän tillsammans med deras hund Amber. Vi träffade även en hel del andra vovvar och de lekte med varandra i flera timmar. Metalica däckade totalt när vi kom hem - trött men överlycklig!
Idag var jag hemma hos bästa Susanna och fotade hennes vackra misse Roxie. Bilder kommer att dyka upp inom kort. :)
Kram,
#28: remake.
Publicerad
En bild från 2013 på min pälskling. Du fattas mig.
God kväll!
Dagen har spenderats med att redigera bilder från helgens provfotografering samt att jag gjorde om min hemsida en aning. Det finns ganska mycket som behöver göras. Exempelvis behöver jag fixa en ny logga, men jag har redan knutit en kontakt som känns bra och professionell så loggan blir inga problem. Jag har full tilltro att det blir kalasbra när jag väl genomför beställningen.
Jag hade svårt att sova inatt, låg och tänkte på min fina Gonzi som fattas mig. Metalica hjälper mig bearbeta sorgen, hon är lite som terapi för mig. Men det är inte riktigt samma sak, trots att jag älskar min nya vovve också. För en stund sedan satt jag och bläddrade igenom gamla arkivbilder och hittade en på Gonzi, som jag kände att jag var tvungen att redigera på ett annorlunda sätt och resultatet ser ni här ovan. Hittade även gamla valpbilder från 2011 som fick mitt hjärta att knyta sig. Jag önskar att jag hade tagit bättre - och fler - bilder på honom när han var liten. Hade så gärna velat förstora bilderna.
På tal om förstoring så fick jag hem mitt foto från min leverantör. Denna kommer bli så fin på vår vägg, precis ovanför TV:n! Måttet på förstoringen är 50x70. Guldramen fick jag i present av min mor just för detta ändamål.
Nu ska S och jag kika på "The Office" (USA-versionen).
Kram,
#25: kvällsbilder från gårdagen.
Publicerad
Sugar & Metalica.
Igår testade jag att fota kvällsbilder i taskigt ljus inomhus. Jag blev faktiskt grymt nöjd med hur pass bra min kamera presterar med så pass höga ISO-värden! Skulle kunna tänka mig att fota utomhus på kvällen, men då behöver jag även använda mig av ett stativ.
Snart börjar bröllopssäsongen på allvar för min del och jag har flera konsultationer och provfotograferingar på gång inom de närmaste veckorna. Det känns fantastiskt roligt! Jag har fått så många förfrågningar och bokningar att jag funderar på att sätta en gräns för hur många uppdrag jag kan ta per år. Just nu känns det som att jag skulle behöva en assistent som hjälper mig att hålla reda på alla mina datum, telefonnummer och locations. :)
Igår beställde jag en förstoring via min leverantör på en av mina favoritbilder på Gonzi och så småningom kommer jag beställa fler. Jag beställde den i formatet 50x70 och det kommer nog se fantastiskt ut. Måste se till att köpa en passande ram också.
Nu ska jag fixa lite te och mumsa på någon frukt.
Kram,
#24: memories.
Publicerad
You were my world and my inspiration.
#20: hund-igt.
Publicerad
God morgon!
Idag har jag inte så mycket att göra på schemat så jag ska jobba lite med marknadsföring, pilla på hemsidan och ta det lite lugnt eftersom jag har haft en ganska så hektisk period gällande fotojobb. Ska även besvara jobbrelaterade mail.
Men först och främst ska denna fröken tas ut på en promenad. Klockan nio kommer min mor och Orca på besök och då ska vi gå på långpromenad tillsammans.
Jag har varit i hundrastgården Elsas Hage två gånger med Metalica hittills och det har gått utmärkt. Hundmöten är inga som helst problem, så länge den andra hunden inte reagerar negativt, och hon är verkligen lyhörd när hon springer lös i rastgården. Hennes blick följer mig och så fort jag ropar på henne kommer hon. Dock kan jag tycka att Gonzi hade mer disciplin, men det kanske kommer med tiden och med rätt träning.
Någonting som jag vill testa att göra själv är att baka hundkex och -godis. Vi har en varmluftsugn i den nya lägenheten och värmen fördelas ju på ett ypperligt sätt, så det hade varit kalas om jag kunnat göra lite gottis till vovven utan en massa tillsatser. Får se om jag hittar ett bra recept, och gör jag det så kommer jag definitivt lägga upp bilder på work-in-progress.
För övrigt fick jag svar från Maria och Martin angående deras bröllopsbilder och jag är så glad att de blev nöjda! Kommer att lägga upp lite bilder på bloggen under dagen samt uppdatera hemsidan också.
Det finns några få datum kvar för bröllopsfotografering, så går ni i giftastankar är ni varmt välkomna att höra av er till mig!
Nu ska jag se om jag får i mig en kopp rykande varmt te innan fröken Orca anländer.
Kram,
#18: i svartvitt.
Publicerad
Gonzis band som han bar kring halsen när jag fotade honom på Alla Hjärtans Dag 2013.
Denna bild på Metalica fotades på Alla Hjärtans Dag 2014, exakt ett år senare. Carrying the legacy of Gonzi...
#14: soffpotatis.
Publicerad
#13: lite mer Metalica.
Publicerad
En tid som känns som en evighet passerade sedan Gonzi somnade in och varje dag var ett personligt helvete för mig. Jag hade inte motivation, ork eller lust att fotografera för mig själv och inte heller skriva på min bok. Jag gick upp i vikt några kilon fast jag knappt åt något, gick ut enbart i jobbrelaterade ärenden och kunde inte sova utan Gonzi på kvällarna. Trots att jag har bokat in fler bröllop i år än jag någonsin hade kunnat drömma om kände jag mig ändå som en person i ett tomt skal när det kom till mitt eget liv bortom företaget.
En bekant frågade mig om jag kunde tänka mig vara fodervärd åt en renrasig hund (just den ras som jag alltid drömt om att ha) och jag pratade med S, men han tyckte inte att det var rätt läge. Jag tackade nej och dagar passerade. Jag kände att jag måste göra någonting för att bearbeta Gonzis bortgång men ingenting fungerade.
Min mor tipsade mig om att hjälpa en hund i nöd och det var så Metalica kom in i bilden. En tjej med ett mörkt förflutet och en djuprotad rädsla för händer, män och hastiga rörelser. Hon behövde mig och jag behövde henne för att kunna ta mig upp ur det tomma, gapande hålet som jag befann mig i.
På något sätt lyckades jag övertyga S om att detta var meningen och att jag behövde en hund i mitt liv igen. Jag vet inte hur det gick till. Kanske förstod han mig. Vad det än var som låg till grund för det slutgiltiga beslutet så känner jag en enorm kärlek till S som alltid står vid min sida, i vått och torrt.
Pusselbitarna börjar falla på plats i vardagen och jag känner mig som en "mamma" igen. Inte på samma sätt som jag kände för Gonzi, men djupt inombords mår jag bättre av att ha en liten vovve här hemma igen. Den kärlek jag känner för Metalica är annorlunda. Kärleken till Gonzi har en annan glöd och en annan färg, men det är ändå värme och kärlek jag känner när jag tittar på Metalica. Vi är en familj igen och jag har fått tillbaka mina rutiner.
Once you go dog, you can never be without one.
Gonzi till vänster, Metalica till höger. Det finns vissa likheter mellan dem.
#12: Metalica.
Publicerad
Flytten gick bra och jag är snart på banan igen. Här kommer en bild på fröken Metalica (stavas inte som bandnamnet), en liten filur på 14 kg. (shar pei-blandning). Mer om henne i ett senare inlägg. :)
Kram,
