Nostalgi: valpbilder!
Publicerad
De flesta av er vet vid det här laget hur Gonzi ser ut som unghund.
Gick igenom gamla foton på Facebook och hittade dessa på Gonzi när han var en liten valp. Alla dessa bilder är tagna med min gamla kamera och togs för två år sedan. Jag blir galet valpsjuk när jag ser bilderna! :)
Och nu...
Skogspromenix med vovvar.
Publicerad
Tog detta hundporträtt när jag var ute i skogen med Gonzi idag. Tog några porträtt på vovven Orca också, får se om jag slänger upp några bilder på henne inom de närmaste dagarna. :)
Nu ska jag fortsätta fixa lite bilder till Medicinska Föreningen innan det är sovdags. Önskar er alla en finfin kväll!
Hundporträtt.
Publicerad
Oops, här var det tyst!
Publicerad
Ja, det har varit tyst här ett tag. Har varit upptagen med shoots, jobb och annat. Ska även iväg en sväng till Visby nu i veckan så det lär nog bara bli korta uppdateringar och kanske bilder från Instagram. Kameran följer givetvis med. :) Håll utkik!
Har aldrig varit på Gotland förut så det här blir väldigt spännande. Blir att hälsa på Mariam och förhoppningsvis får jag fota lite porträtt också, inte enbart landskap.
Bjuder på en lite äldre bild på Gonzales!
Let the sunshine in.
Publicerad
Lördagsskoj.
Publicerad
Idag är det lördag och jag känner mig lite bättre från gårdagens huvudvärksattack. Har en hel del e-post som ska besvaras, vilket jag kommer att göra under dagen. Ska snart åka iväg och handla lite grejer till lägenheten. Innan jag går tänker jag bjuda på ett foto på vackraste Lejon, som jag hoppas fota igen snart. :)
Sally.
Publicerad
Här kommer två bilder på Sally, som jag fotade för några dagar sedan åt husse Roger. :) En bedårande liten tjej på snart 15 år.
Bullterriern Doris.
Publicerad
Studiobilder från 2012.
Publicerad
Från ett gammalt shoot från 2012. Har inga namn på varken modellen eller MUA/stylisterna (p.g.a. att jag aldrig fick listan skickad till mig, trots att jag bad om den vid flera tillfällen), så om du känner igen dig - hör av dig... :)
Det märks att det är måndag.
Publicerad
Både jag och Gonzales är lite sega idag. Det känns att det är måndag. Tog dessa bilder innan jag gick ut med Gonzi för att kasta boll med honom i snön. Att kasta boll är alltid lika uppskattat, oavsett väder och årstid. :)
Oj, vad tråkigt man kan ha det. :)
"Kan vi inte gå ut nu, matte?"
Black and white.
Publicerad
Jag har alltid gillat svartvita djurporträtt. Tycker att de är väldigt tilltalande och vackra att titta på.
Kamouflage.
Publicerad
När jag och S var ute på skogspromenad med Gonzales fick han syn på en hög med trästockar, som han genast skulle nosa på och intressera sig för. :)
Idag ville han inte titta in i kameran. Han var fokuserad på... ja, allt annat förutom tråkiga matte. :)
Sitter och redigerar bilder för fulla rullar just nu. Känns som att det är en seg söndag idag, får se om jag blir klar med några fler bilder på lilla sötnosen Doris som jag fotade för ett tag sedan.
The one with the roses.
Publicerad
Gonzales istudion på Alla Hjärtans Dag 2013. Han må vara "skällig" mot andra hundar och tycker att små barn är lite läskiga, men han är ändå mitt hjärtegryn och jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan honom.
Hundar av Gonzales ras(-er; min hund är en blandras) möts oftast av människors fördomar, skräck och hat. I media beskrivs de som "mördarmaskiner", "kamphundar" och annat otrevligt. Oftast är det hundarna som beskylls för det ena och det andra. Ibland ser man bilder på hundar som visar tydlig aggression i form av blottade tänder eller då de är på väg att "bita" i någonting.
Jag har en "kamphund" i mitt koppel. Jag är en ägare till en "sådan där hund".
I år valde jag att göra någonting annorlunda till Alla Hjärtans dag och bestämde mig för att fota Gonzales i studion för första gången. Jag och min mor köpte lite spets och rött band och sydde en krage/rosett till honom. Medan jag och S vandrade genom Ryd (S höll i kopplet och jag bar på rekvisitan) stannade jag till vid Ryds Centrum och köpte en bukett röda rosor. Jag hade fått en idé, en idé som jag inte var helt säker på om jag skulle kunna genomföra då det mesta berodde på hur Gonzales kände sig (han hade träffat några hundar som han inte gillade och hade reagerat på dessa tidigare under dagen). Bussfärden hade varit väldigt läskig och han hade krupit upp i S:s famn och några passagerare hade lett mot honom. Det kändes skönt att han inte möttes av negativa blickar just den dagen, då han har väldigt lätt för att känna av när folk inte gillar honom och blir stressad och förvirrad av det.
Min idé lyckades tack och lov, mycket tack vare S och att Gonzi lät sig mutas av hundgodis och faktiskt skötte sig exemplariskt. Jag ville få fram att "kamphundar" inte är vissa generaliserade raser utan ett beteende som människan tvingar hundarna till. Jag ville fånga bilder på en individ av "kamphundskaliber" som genom sitt stillsamma uttryck och hållning och rekvisita skulle få folk att ändra uppfattning.
Alla hundar kan göra "utfall" och vara "skälliga" mot andra hundar. Alla hundar kan vara rädda för små barn och tomma flyttkartonger som helt plötsligt står på gården en morgon. Det viktigaste är att sluta generalisera, sluta skapa skräckbilder och faktiskt se hunden till den individ den är, se vilken bakgrund och genetiska egenskaper den har.
Nästan varje dag får jag höra att jag har en "kamphund", att jag håller en hund i kopplet som är av den "skarpare rasen". Vet jag egentligen vad jag har i kopplet?
Både ja och nej. Gonzales har ingen stamtavla som jag kan gå tillbaka i och studera. Gonzis mamma är en alldeles underbar hund mot allt och alla medan Gonzis pappa är underbar mot människor, men inte lika förtjust i hundar. När jag är ute med min hund vet jag vad jag har i mitt koppel, jag vet hur han mår i dagsläget och om han är glad eller bara har en "dålig hunddag". Jag tillrättavisar honom och mest av allt öser jag kärlek över honom.
Jag gillar inte när folk vill klappa min hund då jag vet hur min hund är - han har vaktegenskaper i sig och gillar inte att någon kommer för nära. Jag gillar inte när folk får för sig att de "vet mer" om Gonzi än vad jag gör och säger att de visst kan klappa honom och att det kommer gå bra, och sedan ryggar tillbaka om Gonzi morrar svagt åt dem. Folk borde respektera hundägarna istället för att bli chockerade och skapa fler skräckbilder av dessa hundar som redan har ett skamfilat rykte. Faktum är att alla hundar kan morra och det betyder INTE att de är aggressiva. Gonzales morrar inte för att han är en "kamphund" utan på grund av andra orsaker. Och faktum är att Gonzi fungerar bra med nästan alla människor (förutom de som han tycker är läskiga och de som är "för på") och mindre bra med vissa hundar.
Jag har en "kamphund" och jag är jäkligt stolt över att få ha en hund som skänker mig glädje och lycka varje dag, och faktum är att det är fler bra än dåliga dagar med Gonzales. Och ja, jag tycker att jag lyckats bra med att föra fram mitt budskap i detta foto - det finns inget som heter "kamphund", utan dessa stereotyper är skapade av oansvariga hundägare som inte borde tillåtas ha djur överhuvudtaget.
Snöbus.
Publicerad
Snöbus med Gonzales.
Publicerad
Smile for the camera.
Publicerad
Från hund- och bebisfotograferingen för några veckor sedan. Hasse och Paletti skötte sig alldeles utmärkt när de modellade tillsammans med lillhusse. :)
I studion med Gonzales.
Publicerad
Snart är det dags att packa ihop på jobbet och bege mig mot stan för att möta upp S och gå på bio. Vi ska se filmen "Cloud Atlas", den verkar väldigt lovande. Innan jag släcker ned datorn passar jag på att lägga upp ett foto på min pälskling Gonzales, från samma shoot som jag hade på Alla Hjärtans Dag. :)
Visst är han helt bedårande?
Hundbus.
Publicerad
Sommaren 2012.
Hunden Nina.
Publicerad
Från förra årets fotografering i studion tillsammans med (dåvarande) matte Mariam och vovven Nina. :)
Soligt.
Publicerad
Hittade ganska många soliga bilder i mitt bildarkiv på shora-ahmadi.se.
Jag är väldigt, väldigt trött på vinterns kyla och piffar upp bloggen lite med ytterligare en solig bild. :)
Jag bara älskar bokeh i bakgrunden! Visst ser det härligt ut?
