#77: tillbaka från Japan.

Publicerad
Porträtt på mig i traditionell kimono i Asakusa, Tokyo.
Foto: Christine W. Redigering: Shora Ahmadi.
 
God morgon,
För några dagar sedan kom jag hem från Japan. Det var en omtumlande, stressig men samtidigt underbar resa. Givetvis blev jag sjuk direkt efter resan så jag har inte haft möjlighet att besvara e-postmeddelanden, så jag får be att återkomma imorgon. :)
 
Ta hand om er därute så återkommer jag med ett blogginlägg när jag mår lite bättre!



Jag insåg detta 5 månader senare.

Publicerad
 
 

Kommer knappt ihåg någon japanska alls från min kurs förra året.
Oops... men jag förstår japanska mycket bättre i tal än vad jag kan prata. Booya!
 
 
Hallå där, alla fina!
Vet ni vad? Jag insåg, fem månader senare, att jag inte skrivit ett vettigt inlägg om min resa till Tokyo i december 2012 (och inte heller om min resa till Tokyo i februari 2012 - det fanns ett kanonbra inlägg på min gamla blogg men den verkar ha försvunnit i cybervärlden). Vad bra det går för mig ibland! Jag kom på detta efter att ha läst Annas inlägg på hennes blogg och chocken rann över mig likt iskallt vatten. Hallå Shora, liksom?!
 
Nåväl. Alla minnen bär jag i mitt hjärta. Tokyo är mitt hem.
Ja, mitt hem. Jag avskyr djurhållningen i Japan (alla dessa små ensamma hundvalpar och kattungar som ligger i glasburar i djuraffärerna, alla dessa hemska "puppy mills"), jag avskyr att de dödar djur för ingenting (delfiner, anyone?) och hajfenssoppa, men vet ni vad? Jag älskar folket. Jag älskar kulturen, hur välkomnad jag var där trots att jag inte pratade japanska helt flytande. Jag älskade att jag kände mig hemma på direkten när jag steg ut från mitt hotell. Jag älskade det faktum att ingen, och jag menar INGEN, såg ned på mig på grund av min hårfärg, mitt namn eller mitt ursprung.
Under min senaste resa, som varade i cirka 10 dagar, levde jag som en prinsessa, brände 17 000 kr. i fickpengar och åt på lyxiga chokladrestauranger och sushibarer tillsammans med Kazu. Det ni. Det finns inget som slår det. Vi besökte till och med Odaiba. OK, alla trodde att vi var pojk- och flickvän, men det räknas inte. Men vi är vänner, väldigt goda vänner och jag saknar min "resebästis" varje dag.
 
Känslan av att befinna sig i Tokyo är obeskrivlig. Just därför ska ni få ta del av mina foton och Instagram-bilder. Välkomma in i mitt hjärta.
 
 
Harajuku. Mitt älskade Harajuku Street. Här kan man hittade världens godaste crêpes. Och shopping. Och cosplayers. OCH SNYGGA COSPLAYERS. Herre jösses.
 
Tokyo Sky Tree. Hahaha... jag har stått högst upp. Jag har höjdskräck. Och jag darrade som ett asplöv framför alla. Tyckte synd om Kazu som fick vara en del av min rädsla och mina små förskräckta pip - och folks förstående leenden.
 
Hej snögubbsss. Jag föredrar nog den riktiga varianten.
 
Av någon anledning hade de tyska godsaker i stånden.
 
Jag är en anime- och manganörd. I love it. Gundam Café var fan bäst!! Jag och Kazu beställde god mat och jag fick ett "character card". Hur cool är jag på en skala mellan 1-10?!
 
Hej kattcafé "Neko no Mise!" Jag befann mig i himmelriket. Och katterna mådde bra, jag lovar, även den som stresslickade sig lite ibland. Vi besökare fick inte plocka upp katterna och alla hade stor respekt för dem. Kazu hade aldrig varit på ett kattcafé förut men han tyckte att det var avkopplande. Vi var där i tre timmar ungefär. Hej då, 350 kr.!
 
Hej, fina katten.
 
Foodage time. Kattserenad i bakgrunden. Samt förtjusta japaner. I loooove it!
 
Man blir smutsig när man äter glupskt. Bäst att torka av liteee...
 
En perserkatt. Yesss, perser. Jag är också en "perser", fast på två ben. Det ni!
 
Vi blev kompisar. Jag klappade på katten och katten betraktade mig som sin mänskliga gos-slav.
 
Jag blev inte alls kär. Nej då.
 
Hej, fina du. Du ser nästan ut som min Sugar. Fast med rundare ögon. Och snällare uttryck.
 
Det var en riktigt god jul till mig på kattcaféet!
 
Fina tjejen.
 
Det där är inte Kazus hand. Jag var bara paparazzi, både mot katter och människor. Japp.
 
Hachiko-statyn, Shibuya. Lite av en traditionell mötesplats (ni har väl sett filmerna, som är baserade på en verklig story? Ha näsdukarna redo.). Jag och Kazu träffades oftast här för att bege oss.
 
Sämsta bilden någonsin, but I like it.
 
Hej, sura fågel!
 
De brukar säga att folk ser ut som sina hundar. Det stämmer i det här fallet. Gulligt!!
 
Random bild. Bara för att jag ville fota något random.
 
 
När jag väl var hemma tog jag med mig en dräkt, som jag hade köpt i Harajuku, till Gonzi. Han blev inte förtjust. Och för att se mina Instagrambilder, klicka här och leta er sedan framåt (börja längst ned på sidan). Ni kommer att se när jag inte längre befinner mig i Tokyo. Just för att bilderna blir mycket, mycket tråkigare då.
 
Nästa gång vill jag resa till Tokyo tillsammans med S. Bägge gångerna har jag rest själv för att gå på konsert och för att "kunna andas" igen och slippa Linkan med dess tråkiga, enformiga, "jag-får-inget-vettigt-jobb-som-varar-mer-än-två-månader-för-mitt-namn-klingar-konstigt-trots-att-jag-är-högutbildad"-livsstil. Vill resa. Nuuu.



Planerar resor.

Publicerad
God morgon, alla fina människor därute!
 
Jag har tre inplanerade shoots med vovvar, katter och barn. Vet inte riktigt när dessa blir av men förhoppningsvis innan sommaren. :)
 
Med tanke på att jag kommer att sommarjobba inom kommunen, vilket genererar en ganska så rejäl lön i slutändan även efter att jag betalat min dator på cirka 16 000 kr., har jag börjat planera var jag ska åka och fota utomlands nästa gång. S vill se Tokyo och Kyoto (jag har inte varit i den sistnämnda staden) och jag skulle vilja träffa Kazu igen, så det vore ju helt perfekt att åka tillbaka. :)
Dock vill jag även se Island med egna ögon - jag har redan hittat billiga flyg- och hotellbiljetter. 7500 kr. för två personer är en småsumma jämfört med vad jag betalade för Tokyo sist (12 000 kr. för flyg och hotell, samt 17 000 kr. i fickpengar). Choices, choices... får se vilket det blir i slutändan, men det lutar ändå åt Japan för min del. Saknar musiken som spelas vid varje station när man åker tunnelbana, de vänliga ansiktena och språket, det underbara, vackra språket! De goda crêpes som jag köpte i området Harajuku, mums! Glömmer aldrig smaken på tungan. En dag ska jag ta och köpa mig ett hus i Japan. Helt klart.
 
Gundam Café, där jag och Kazu åt lunch en kylig dag i december månad.



Hund i Yoyogi-parken, Tokyo.

Publicerad
När jag var i Tokyo i december 2012 gick jag och Kazu till Yoyogi-parken tidigt en morgon. Det var småkyligt ute, trots plusgrader och vädret var mulet. Det var meningen att vi skulle träffa några turister från U.S.A. och Canada som jag hade lärt känna under Versailles sista konsert den 20/12, vilket tyvärr inte blev av just den dagen eftersom kommunikationen och vägbeskrivningarna inte hade fungerat optimalt (jag träffade dem en annan dag). :)
 
Medan vi stod och fotade några kråkor (vissa envisades prompt med att flyga iväg och kraxa högt) blev vi plötsligt överraskade av att en liten hund sprang lös och skulle jaga just "våra" befjädrade fotomodeller. Kazu såg mäkta förvånad ut och jag skrattade rakt ut - vilket resulterade i att hunden fick för sig att han skulle springa fram till just mig i hög fart - därav den något suddiga bilden. :) Vi kunde knappt se hur de korta benen rörde sig, så snabb var den!
 



Minnen från Tokyo.

Publicerad
Under året som gick (2012) reste jag till Tokyo två gånger. Första gången i februari, andra gången i december. Jag insåg ganska snabbt att jag borde ha flyttat till Tokyo för länge sedan, men det får helt enkelt förbli en dröm tills allt hamnat på rätt plats i mitt liv. :)
När jag sist reste dit fick jag chansen att besöka ett kattkafé, vilket var en fantastiskt avkopplande upplevelse!
 
En kväll vandrade jag och min vän Kazu genom olika distrikt tillsammans med våra kameror samt ett trebensstativ som jag precis hade införskaffat i en stor (eller snarare enorm) kamerabutik. Det fanns en hel del spännande som jag hade velat fotografera, men eftersom jag var i Tokyo under juldagarna så var det ganska mycket folk ute vilket resulterade i att jag inte fotade lika mycket som jag kunde, eller borde, ha gjort.
 
Efter ett tag kom vi fram till vårt "mål" - Tokyo Tower med den speciella julbelysningen. Tydligen ändrade belysningen färg beroende på vilket klockslag det var och jag lyckades faktiskt få mina favoritfärger på bild.
 
 Långa slutartider är roliga att experimentera med.
 
Jag saknar verkligen Tokyo och skulle väldigt gärna vilja åka tillbaka dit även i år. Japan är verkligen en helt annan värld och trots bristfälliga kunskaper i det japanska språket (jag kan en hel del. men inte tillräckligt) klarade jag mig helt excellent på egen hand.
 
Nästa gång blir det nog att åka till Tokyo, Kyoto, Osaka och Nagoya. :)