Idag är det lördag och jag känner mig lite bättre från gårdagens huvudvärksattack. Har en hel del e-post som ska besvaras, vilket jag kommer att göra under dagen. Ska snart åka iväg och handla lite grejer till lägenheten. Innan jag går tänker jag bjuda på ett foto på vackraste Lejon, som jag hoppas fota igen snart. :) 

 

Det har varit en lång dag. Dags att duscha, läsa lite och sussa.

 

Idag är det klassfoto som står på dagens schema. Jag har vid flera tillfällen fotat Medicinska Föreningen vid Linköpings universitet och idag är det troligtvis sista klassen som ska fotas. Det blir roligt att se katalogen när den väl kommer ut. :)

 

Jag ska även lämna kommentarer hos de bloggare som lämnat "tassavtryck" hos mig, men det blir under helgen. :)

 

Här kommer två bilder på Sally, som jag fotade för några dagar sedan åt husse Roger. :) En bedårande liten tjej på snart 15 år.

 

Snart blir det lite mer liv i bloggen. :) Har haft en väldigt intensiv vecka med fotograferingar, sjukhusbesök för en bekants räkning och jobb. Så till helgen kommer det nog komma upp lite bilder.

Tack till alla er som kommenterat! Jag har varit frånvarande under ett par dagars tid, men imorgon blir det fotografering av en seniorhund, det är verkligen något som jag ser fram emot. :) 

 

För två dagar sedan fick jag ett SMS från matte Isa om att katten Gulis, som jag fotat tidigare, skulle få somna in dagen efter (igår fredag). Gulis blev minst 15 år gammal, en före detta hemlös katt som ingen ville veta av och som folk i Lambohov ville ta livet av tills matte Isa och husse tog in honom i värmen. Jag har både sett och klappat Gulis nästan varje dag under 7, om inte 10 års tid. 

 

Det hela blev väldigt spontant och lägenheten var mörk, men det kändes bra i själen att få fota Gulis sista ögonblick tillsammans med de andra husdjuren. Hjärtat är tungt nu när han är borta. Han hade kämpat in i det sista men tyvärr hade sjukdomarna samt blindheten blivit övermäktiga.

 

Ber om ursäkt för ett kort och hattigt inlägg, men det är ganska naturligt att inte kunna uttrycka sig ordentligt när man har förlorat någon som man träffat mer eller mindre varje dag.