För två dagar sedan fick jag ett SMS från matte Isa om att katten Gulis, som jag fotat tidigare, skulle få somna in dagen efter (igår fredag). Gulis blev minst 15 år gammal, en före detta hemlös katt som ingen ville veta av och som folk i Lambohov ville ta livet av tills matte Isa och husse tog in honom i värmen. Jag har både sett och klappat Gulis nästan varje dag under 7, om inte 10 års tid. 

 

Det hela blev väldigt spontant och lägenheten var mörk, men det kändes bra i själen att få fota Gulis sista ögonblick tillsammans med de andra husdjuren. Hjärtat är tungt nu när han är borta. Han hade kämpat in i det sista men tyvärr hade sjukdomarna samt blindheten blivit övermäktiga.

 

Ber om ursäkt för ett kort och hattigt inlägg, men det är ganska naturligt att inte kunna uttrycka sig ordentligt när man har förlorat någon som man träffat mer eller mindre varje dag.