Det här skulle ha varit ett långt inlägg.

Publicerad
...men tyvärr blev det inte så. Tror att jag råkade radera allt som jag hade skrivit. Det finns liksom inget dokument på datorn längre med allt det som jag hade knåpat ihop. Jobbigt läge! Nehepp, får väl göra ett nytt försök i helgen...
 
Jag har redigerat klart bilderna från Vadstenas slottsfest (28/6). De två sista banden fotade jag inte, då jag var trött efter jobbet och kände rent spontant att jag ville hem. Min assistent Mariam höll med och vi begav oss därför mot Linköping. Tråkigt, jag vet. Dansband är inte riktigt min grej men jag fotar ju inte alltid band vars musik faller helt i min smak. Hade gärna velat se banden och fotat dem också men dessvärre blev det alltså inte så.
 
Förhoppningsvis kan jag tagga ned lite nu i helgen och bara ta det lugnt, finnas i vardagen, umgås med de i min närmaste krets samt börja lämna kommentarer på mina favoritbloggar. Yes... så ska det vara. Så ska det bli.
 
Eftersom mitt långa inlägg försvann ska jag istället bjuda er på några små mini-intryck från Stora Slottsfesten tillsammans med några av mina favorit-pics.
 
 
NÅGRA FAVORIT-BILDER FRÅN SLOTTSFESTEN
(ej alla artister som medverkade)
 
Jan från Cirkus Prütz.
PRO TIP: lyssna på dem. Se dem lira live, upplev dem i deras esse och glöm tid och rum för ett tag. De här rutinerade killarna är fantastiskt, ja, ruskigt bra. Det formligen gungar i marken när bluesrocken tar över atmosfären. Cirkus Prütz cover av "Personal Jesus" ger mig gåshud när tonerna dansar på trumhinnorna med lätta små fötter. Se Cirkus Prütz live. Det är en vänlig men bestämd order och ni kommer definitivt inte att ångra er. :-)
 
Jerry från Cirkus Prütz.
 
Martin från Close Quarters.
 
Fredrik från Close Quarters.
Deras uppträdande var full av energi. Jag ville nästan släppa kameran och slänga lite med håret i takt med musiken. Helt klart toner i min smak - och nu har jag fått mersmak och vill höra mer. De fick lätt publiken med sig som bildade ett hav av ren och skär lycka nedanför scenen. Grym scennärvaro.
 
 Några av grabbarna från The Neverdies.
Ja, vad ska jag säga? Så bra. Dunderbra. "Miss U" är en given favorit och den fick publiken att både dansa, hoppa upp och ned och jubla. Jag fick verkligen behärska mig för att inte börja sjunga med.
 
Johan från Bonebreaker.
 
Bonebreaker, coverbandet som verkligen överraskade mig. Ett av de bästa coverband à la heavy metal som jag har fått uppleva live. Grym energi! Jag ville plötsligt visa mitt stöd genom den gamla klassiska gesten \m/ och rocka loss där jag stod i mörkret och riktade kameran mot scenen.

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: